19+5
Som jag berättat innan så har det hänt allt för mycket de senaste månaderna. Att stå mitt i så stora livsförändringar på en och samma gång tär på en. Men sakta börjar jag nu känna att jag kan lägga saker bakom mig. Flytten är avklarad vilket är mycket skönt. Jag har knappt orkat packa upp en enda kartong men det har jag en underbar pojkvän som pysslar med om kvällarna istället. Det ger mig sån ro att nu vara tillsammans igen. Att bo på olika håll är påfrestande. Jag bet ihop för att jag visste att det bara var för en liten period.
Tidigt på morgonen den 1 maj gick min älskade mormor Edith bort. Det gör så ont i hjärtat när jag tänker på att hon aldrig mer kommer att ringa mig så som hon alltid gjorde för att höra hur det var med oss. Hon brydde sig så otroligt mycket om oss och var så mån om att vi hade det bra. Att hon aldrig mer kommer hem till oss på Masugnen för att bo över så vi bara får rå om varandra. Jag kommer att sakna hennes kort på mina födelsedagar, hennes händer som alltid ville hålla i en, hennes berättelser om när vi var små, hennes söta basker och blommiga necessär... Min älskade mormor. Gud så jag kommer att sakna henne. Jag berättade för henne att jag väntar en flicka och att hon kommer få heta Edith i andranamn. Då har jag både mormor och morfars namn på mina underbara små skapelser (Eskil heter Sigvard i andranamn efter morfar). Vetskapen om att mormor nu får vara tillsammans med morfar, att hon inte längre har ont och att hon somnade in medan hon sov med pappa sittandes brevid sig känns mitt i all smärta som mildrade. Jag kommer alltid att sakna mormor, precis som jag alltid har saknat morfar.
all min kärlek till dig min bästa Stina!!
SvaraRaderaOch från mig också min älskade vän!!
SvaraRadera